Under 15 veckor i vår har jag publicerat en bloggbok med ett kapitel i veckan på den här bloggen. Min bok handlar om hur jag levde igenom sorgen efter en älskad människa som tog sitt liv. Gensvaret jag fått har… Fortsätt läsa
Jag gör planer. Sparar vägbeskrivningar. Tågavgångar. Busstider. Flygresor. Letar skrynkelfria kläder och köper skor för alldeles för mycket pengar. Jag gör mig redo för många mil. För kaffe och Green Day. För obrutna tankar. För människor jag äntligen ska möta.… Fortsätt läsa
Det som sedan sker det sker av en slump. Vad är det som händer? Jag kan inte förklara det. Jag hör en sång och den tar sig hela vägen in till mitt hjärta. Jag drar det första djupa andetaget sedan… Fortsätt läsa
Jag bestämmer mig för att sluta med tabletterna jag fick av läkaren som jag blev transporterad till när jag hade skickat ut pressmeddelanden med fel namn och datum tre gånger på samma dag. Det hade nog gått ett par veckor.… Fortsätt läsa
Det går att beskriva mig och det liv jag levt på säkert hundra olika sätt och vartenda ett är sant. Jag är inte en, jag är hundra, eller kanske tusen. Jag vet inte varför jag behöver beskriva mig. Det är… Fortsätt läsa
Jag köper mig en blå cykel. En gammal damcykel med högt styre och bara ett trampläge. Jag utrustar den med marknadens mest stöldovänliga bygellås och ett mjukt sadelöverdrag. Sedan flyger jag fram. Packar kaffetermos, vatten och vaniljkex och lämnar centrum… Fortsätt läsa
En svensk utrikeskorrespondent skjuts till döds i Kabul. Två timmar efter beskedet pumpar samtliga svenska redaktioner ut olika vinklar på mordhistorien. Se bilder från gatan där mordet skedde! Hör ledsna kollegor prata med brustna röster! Hör korrespondentens sista rapport i… Fortsätt läsa
Att sakna någon som är borta för alltid är så väldigt att det bara låter sig göras i små, små doser. Den första tiden hörde jag ibland människor säga att det aldrig går över men att man vänjer sig. Då… Fortsätt läsa
Den fjärde julen blev den svåraste. Efteråt kan jag inte låta bli att fundera på min ständiga förhoppning om att det ska bli bättre. Att tiden ska och åren ska slipa bort kanterna. Så att ensamheten blir alltmer möjlig att… Fortsätt läsa
Jag är ensam i huset vid sjön, dag efter dag. Lever med i dygnets växlingar. Morgonsol genom den tunna gardinen i sovrummet på övervåningen. Glitter i sjöns vatten på promenaden. En gata av guld på vattenytan vid skymningen, när solen… Fortsätt läsa