Julen 1982 fick jag romansviten ”Kristin Lavransdotter” av mormor Inga och morfar Kalle. Jag hade precis fyllt 18 år och arbetade sedan ett halvår tillbaka som undersköterska på Mölndals sjukhus. Jag kan inte minnas att berättelsen om Kristin gjorde något… Fortsätt läsa
Författaren Elie Wiesel lär ha sagt att om grekerna uppfann tragedin, romarna episteln och renässansen sonetten, så uppfann vår generation en ny litteratur; vittnesbördet. Romanen Hjärtdjur bär vittnesbörd om ett samhälle där vänskap och kärlek är det farligaste av allt.… Fortsätt läsa
När jag var i Göteborg förra året fick jag frön från en ’Blomman för dagen’ som växte så vackert i mitt värdpars trädgård och nu har jag en lika vacker växt hos mig. Varje morgon slår den ut nya blommor. Om kvällen vissnar blommorna. Och nästa dag startar allt på nytt. De är inte rädda. De gör sin grej och sedan dör de. Och de har säkerligen inte tråkigt. Fortsätt läsa
Sist jag var vid Mälaren i Västerås kunde jag inte längre gå under de knotiga träden på piren. Där fanns ett stängsel och en låst metalldörr. Det gör egentligen inte mig så mycket. Jag har flyttat ut på landet och… Fortsätt läsa
Varje år ger jag mig själv en utmaning och det senaste året har jag ägnat åt att se på världen. Visst är det väl lite rörigt va? Nå, det ger bara årets utmaning en extra knorr. Året 2021 har varit… Fortsätt läsa
Varför läser man lyrik? Varför inte? Och hur? Finns det smygingångar och luriga sätt att locka sig till diktläsning och poesifrossa? Ja! svarar vi. Min bror Mattias Kvick och jag har ägnat en stor del av hösten och vintern åt… Fortsätt läsa
När jag var ung, innan barn och yrkesliv, funderade jag mycket på rätten att försvinna. Jag ägnade många nätter åt att försöka räkna ut hur jag skulle bära mig åt om jag ville försvinna helt och hållet, så att ingen… Fortsätt läsa
Det finns alltid en morgondag, men alla kommer inte att ta sig dit. Livet är inte mitt liv, eller ditt. Livet är det som driver. Livet vaknar alltid på nytt. Varje morgon. Varje vår. Efter varje katastrof. Människan är dödlig.… Fortsätt läsa
På sätt och vis har jag förlorat min plats i världen. I flera månader har jag stått med huvudet nere i dammiga lådor och bland högar av avlagda tonårsjeans, lego, mjukisdjur, bebiskläder, tecknade huvudfotingar från dagis och Spidermans motorcykel. Jag… Fortsätt läsa
Året är 1864 och Thérèse des Hours sitter på en stenmur vid familjegodset Le Domaine de Méric och ser över byn Castelnau-le-Lez, strax utanför Montpellier. Hennes kusin, konstnären Frédéric Bazille, målar av henne där hon sitter och det blir oljemålningen… Fortsätt läsa