Resa sig i hela sin längd

Det skulle vara skönt om man kunde få försäkringar. Om man kunde tänka att så länge jag betalar mina skatter, älskar mina ungar och sorterar mina sopor så kommer det att gå mig väl i livet. Men så fungerar det ju tyvärr inte. Det är väldigt mycket som är osäkert. Ju fler år man lägger bakom sig, ju mer kraftfullt tvingas man lära sig om den där osäkerheten. Saker blir inte som man tänkt sig. Man får lära om och lära om. Falla ihop och resa sig igen. Ta ett steg. Sen ett steg till. Därefter ytterligare ett. På vägen. Den vägen som är min. Som inte är någon annans. Min väg.

Jag har läst Nietzsche denna vinter. Han är inte lätt att förstå sig på. Men en del fattar jag, och ler åt:

”Detta är min smak. Inte god smak, inte dålig, utan just min, som jag varken blygs för eller hemlighåller. Detta är nu min väg – var är er? Så har jag svarat dem som frågat om ”vägen”. Ty vägen – det finns ingen sådan väg.”

Den som längtar efter att skapa men inte vågar kan råka hamna i ett skuggliv, en skuggkarriär. Det är inte konstigt, var och en måste försörja sig och de flesta skapande arbetsuppgifter ger skral ekonomisk ersättning. Så blir kanske den skrivande människan journalist eller kommunikatör, den talangfulle träsnidaren lärare och fritidsmusikerns instrument hamnar i källaren när barnsängar och leksaker ska in. Men de skapelser som inte får komma ut ligger inuti den längtande människan och skaver. Är det bra skapelser? Usla? Ingen vet. Men ut vill de!

Det är ingen lättsam sak detta; att krypa ur skugglivet och resa sig i hela sin längd. Det finns ingen utstakad väg att följa. Man måste själv röja sly, släpa nedfallna träd och klafsa i lervatten.

Men.

Det här är min väg.

Jag vet inte vart den leder men jag har storslagna planer. Och jag förväntar mig inte att det ska bli enkelt. Det är förvånande vilken grad av osäkerhet en människa kan stå ut med. Men någonstans finns det förstås en gräns. Kanske är det den skapande människans uppgift att ta reda på var den gränsen går. Med Nietzsches ord igen:

”Jag älskar den som vill skapa utöver sig själv och sålunda går under”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Vänligen kryssa i ruta för att godkänna

*

I agree

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.