När barnet var ett barn

Himmel över berlin av austinevan på flickrDet händer att jag föreställer mig att det går änglar på jorden. Med håret i tofs och i långa rockar. Rör de sig bland människorna och lyssnar på deras tankar. På tunnelbanan. I bilkön. Vid övergångsstället. På tvättomaten. Lägger en hand på någons axel när tankarna är tunga. Lutar sin panna mot någons huvud när tankarna är outhärdliga. Skänker lindring och hopp. Sedan samlas de på det stora biblioteket. Därför att berättelserna är viktigare än allt annat. Människornas berättelser och de som måste berätta.

Det är så här allting startar:

När barnet var ett barn

gick han med svängande armar

Hon önskade att bäcken var en flod

att floden var en ström

och att den här pölen var ett hav

 

När barnet var ett barn

visste han inte att han var ett barn

allting var besjälat

och alla själarna var en

 

När barnet var ett barn

hade hon ingen åsikt om någonting

inga vanor

han satt ofta med korslagda ben

kunde plötsligt börja springa

och hon gjorde aldrig miner när hon blev

fotograferad

 

När barnet var ett barn

var det en tid för viktiga frågor:

Varför är jag jag och varför är jag inte du?

Varför är jag här och varför är jag inte där?

När börjar tiden och var slutar evigheten?

Är livet under solen kanske bara en dröm?

Är det jag ser och hör och luktar kanske bara en

illusion

av världen som fanns före världen?

Människan gör onda ting men finns ondskan

egentligen?

Å hur kan det vara så att jag

den jag är

inte fanns innan jag kom till?

Å hur kan det vara så att jag

den jag är

en dag inte längre kommer att vara den jag är?

Första delen av Peter Handkes dikt Song of childhood från filmen Himmel över Berlin

Foto: Evan Bench på Flickr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

* Vänligen kryssa i ruta för att godkänna

*

I agree

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.