Grytet under bröstbenet

Letade efter en bild som kunde beskriva dagens känslomässiga status och hittade ett blogginlägg från 2009. Skrivet en månad och 26 dagar innan döden kom. En månad och 26 dagar innan jag själv skulle trilla rakt ner i djävulsgapet. På något vis är det så rörande, allt det vi människor gör och alla tankarna vi tänker för att försöka vaccinera oss mot kommande olyckor. Hur vi rustar oss. När det i själva verket är så att det hemska som händer aldrig kommer från det håll vi förväntar oss. Det värsta smyger alltid in skuggvägen, genom våra blinda fläckar, våra olåsta bakdörrar och de obevakade gränserna långt ute i omarken dit ingen vettig människa beger sig frivilligt.

Men en sak visste jag redan för sju år sedan och det hade jag lärt mig av Kerstin Ekman. En av dessa hjältar till författare som hjälper mig att leva. I Knivkastarens kvinna skriver hon:
Varje människa måste hitta en punkt där hon är hos sig själv. Varje människa som inte vill skäras sönder av världen måste hitta den punkten där hon inte kan angripas, grytet under bröstbenet eller en bit öken inuti det egna hjärtat.”

Ibland är det bra att gå tillbaka och se på den man var och vad som har hänt sedan dess. Idag vet jag att det inte går att sluta vara rädd. Det finns inga gömställen och inga rustningar som duger. Man måste leva ändå.

Vildvittror och grådvärgar – från 5 juli 2009

Världen är full av strida forsar och djävulsgap. Av vildvittror och grådvärgar. Forsen kan ta en människa långt, långt bort och den som trillar i djävulsgapet får aldrig se solen igen. Vildvittror vill se blodet flyta. Med klor och näbbar hackar de och hackar, obönhörligt, och den enda räddningen är ett riktigt bra gömställe. För det som inte syns, det finns inte. Sådan är vildvittrornas värld. Grådvärgar lever av att skrämmas. De dras till rädslan, luktar sig till den, och ju räddare människa desto fler blir de och ju närmare kommer de. Bara den som kan sluta vara rädd klarar sig. Då drar sig grådvärgarna tillbaka ner i sina hålor under stenarna i skogen. Det finns ett mod för varje rädsla. En rustning mot varje grådvärg. Ett gömställe undan varje vildvittra. Det finns en säker plats för varje människa och den platsen är belägen alldeles innanför människans bröstben.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *